Under socialdemokraternas kongress beslutade man att skärpa kommunernas möjlighet att stoppa planerade friskoleetableringar. Om ett sådant beslut blev verklighet skulle elevernas rätt att själva få fatta beslut om sin skolgång försämras kraftigt. Det vore mycket olyckligt både för den enskilda eleven och för det svenska skolväsendet i stort.
Socialdemokraterna är ett splittrat parti i frågan om friskolor men hos många socialdemokrater är skepticismen utbredd. Ofta ser man hur detta motstånd kombineras med ganska dåliga kunskaper om hur det svenska friskolesystemet faktiskt fungerar och om vad systemet faktiskt har haft för effekt på det svenska skolväsendet. Man har fortfarande en bild av hur friskolorna utarmar de kommunala skolorna och enbart gynnar de starkaste eleverna trots att det faktiskt är tvärtom.
Verena Näpel har i sin avhandling vid Universitetet i Mannheim studerat effekterna av det skolsystem som infördes i Sverige 1992. Hon visar att de elever som på pappret haft sämst förutsättningar (i korthet: kommer från socialt utsatta områden och bor i familjer med låga inkomster ) är de som har gynnats mest av det fria valet. För mig kommer Näpels resultat inte som någon överraskning. Systemet har ju medfört att eleverna aktivt har kunnat söka sig från en skola som inte fungerar, till en som faktiskt gör det. Tidigare har eleverna tvingats vara kvar i skolan i bostadsområdet, nu finns chansen att byta. Konkurrens främjar utvecklingen inom skolan precis som den gör på alla andra områden. För oss som tror på den fria marknadens kraft känns detta naturligt.
I Kävlinge kommun är det påtagligt hur kommunens kvalitetsarbete har fått sig en rejäl skjuts de senaste åren, inte minst efter det att konkurrensen från kommunens fristående skolor har ökat. Man ser också hur de elever som är kvar i de kommunala skolorna gynnas av friskoleetableringarna, eftersom resultaten stigit även i de kommunala verksamheterna. Detta handlar egentligen mindre om skolornas huvudmän och mer om valfriheten i sig. Det viktigaste för en elev som haft oturen att placeras i en dålig skola är ju inte att just få byta till en friskola, utan möjligheten att faktiskt få byta till en skola som fungerar. Om sedan den nya skolan är en fristående eller en kommunal skola är nog av mindre betydelse för de flesta elever och deras föräldrar.
Vi kan också läsa i den senaste PISA-undersökningen att Sverige, tillsammans med Norge, faktiskt har det minst segregerade skolsystemet av de 44 länder som har studerats. Studien visar också att segregationen inte har ökat sedan år 2000. Just motsatsen till det som många socialdemokrater hävdar alltså.
Jag ser med oro på besluten från den socialdemokratiska kongressen. Att lyfta makt från eleverna och deras föräldrar och flytta den till kommunpolitiker lär inte föra något gott med sig. Det finns tyvärr alltför många lokala politiker som ser som sin uppgift att i alla lägen värna och försvara den kommunala verksamheten snarare än att hävda elevernas rätt till en god utbildning. Det är ingen vild gissning att anta att dessa politiker slentrianmässigt kommer att avslå alla ansökningar som friskoleetableringar som kan tänkas nå deras kommuner. Det skulle vara ett steg åt fel håll, både för den enskilda elevens rätt till valfrihet och för skolans utveckling i sin helhet. Risken är också uppenbar att det är just i kommuner med svaga skolresultat som politikerna mest av allt skulle förhindra etableringen av friskolor, eftersom man skulle se detta som ett hot mot den befintliga verksamheten snarare än som en möjlighet att bidra till en förbättring av de egna skolornas resultat.
Det finns mycket kvar att utveckla inom den svenska skolan, både på lokal och nationell nivå. Att flytta makten från elever och föräldrar till lokala skolpolitiker vore dock ett stort steg i fel riktning. Låt oss hoppas att socialdemokraternas förslag stannar på kongressen.